Ajöss och tack för fisken!

Förarbyte Dynamite Trophy. Foto av Tina ”Meltrockphoto” Malm

Resan är målet säger man ofta. Speciellt hojåkare drar gärna till med det, och syftar oftast på att körningen är det egentliga skälet till att man åker. Inte att man vill komma fram, eller ens är på väg nånstans.

Även om det kanske är en plattityd som används lättvindigt, kan man se på sin personliga resa lite på samma sätt. Din utveckling och vad du råkar ut för på vägen är viktigare än vad du ska bli. Att stanna upp på grund av exempelvis en motgång i livet gör ju bara att den tråkiga händelsen kommer bli ditt mål och definiera dig. Detsamma gäller givetvis medgångar eller vad som helst. Det viktigaste  är alltså att ta nästa steg, inte vart man befinner sig för tillfället.

Dynamite Trophy Gelleråsen. Foto av Tina ”Meltrockphoto” Malm

Med det här i tankarna är det dags för mig att ta ett litet nytt steg. Köra roadracing var en dröm, jag har tyvärr inte uppnått det jag kanske ville men jag konstaterar också att jag inte kommer kunna det så då är det lika bra att kliva vidare. Dynamite Trophy var min sista tävling som förare i SEC för den här gången, tävlingshojen är såld och jag har istället köpt tillbaka nånting gammalt som rostat.

Man kan också skriva det som att jag har skuldsatt mig till hakan utan att utvecklas som jag velat och nu går det inte längre, men ”resan är målet” ser bättre ut, eller hur?

Så… Glöm inte handduken!

Blött!

Eftersom racehojarna av uppenbara skäl behöver lite ompyssling inför kommande tävling Dynamite Trophy så går det ganska sakta och sporadiskt med TRX-skruvandet. Helt enligt plan, ändå hinner jag få till att börja på nån liten grej emellanåt.

Som till exempel byta däck på en KTM. Fast sambandet där till TRX är lite oklart, dock efter dryga 2 timmars slit var en uppsättning nya Avon på plats istället för de mycket slutköra Pirelli som satt på vid ankomst.

Jag har iallafall fått lite mer ledtrådar till bränsleläckaget, för samtidigt som vi bytte däck på KTM hällde vi tillbaka lite soppa i tanken på Humlan för att kunna starta och varmköra. Jag lät den sedan stå ett par dagar och nu kunde jag konstatera att höger grenrör är blött av soppa. Inte jättekul, men hur i h-vete kommer det dit? Hojen startar ju snällt! Det får en att fundera på skicket i motorn. Hur mycket tvättning har cylindern fått senaste åren med de sporadiska starter tidigare ägare gjort? Hur mår ventiltätningar och styrningar  efter den behandlingen, kanske kunde vara läge med ett komp-test?

Fortsätt läsa ”Blött!”

Sunday blues

Det ska man säga om Valhalla Racing, en lördagkväll med grillning och öl höjer definitivt stämningen bland deltagarna! Överlag måste jag säga att arrangemanget funkat riktigt bra och friktionsfritt. Troligen har personalen slitit rejält, eller bara shotat för mycket, de såg lite slitna ut idag.


Första passet tyckte jag gick rätt bra imorse, ända tills jag kom in i depå och kunde titta på mitt bakdäck. Tydligen har jag börjat göra som jag gjorde på senaste tävlingen, jag gasar lite för sent och för hårt. Inser då att jag behöver fokusera på att slappna av i kurvorna och flytta blicken bättre. Nya uppgifter igen, men det är åtminstone klara uppgifter.  Både Peter och jag är nöjda med att ha kört första passet som räknas som kval inför racet så vi står över nästa pass.

Istället hamnar jag på dekaltjänst och lagar lite dekaler på Peters buss, under tiden går de andra och kollar startplats, när de kommer tillbaka är de jättelustiga och talar om att jag kvalat ungefär som igår fast lite sämre.
Haha, jättekul jag som tyckte jag körde hyggligt ändå.
Jodå, kläcker de ur sig senare: du har Pole! Wow! Det var lite oväntat och jättekul, nu blir det ju press! Men det är tight, halva startfältet är inom 1,5 sekunder.

40 minuter innan race börjar det regna lite lätt, fan ska vi behöva…? Tack och lov går det över och det mesta drar förbi bredvid banan medan blå grupp kör sitt pass. 10 minuter innan race kommer regnet tillbaka och nu blir banan fuktig det vi kan se av den. Det deklareras Wet Race och Peter bestämmer sig för att han har vurpat tillräckligt på tveksamt underlag så han avstår. Jag sitter i positionen att jag inte hinner byta till regndäck, så för att inte bara lämna WO rullar jag ut till start på mina slicks. Flera förare gör som Peter och avstår, av oss som rullar ut har ungefär hälften regndäck. Det här blir spännande…


Denna gång får jag till starten hyggligt, norrmannen som vann igår är ikapp mig innan första böj på sin R1M. Första kurvan är svart av fukt så jag fegar och vips är 2 till förbi varav en med slicks! Okeeeyyy, vad håller jag på med? Två till tar mig på rakan eftersom jag har för dålig utgång och tappar fart när jag måste växla förbi femman så efter första varvet har jag halkat ner till 6:e plats. Vafan! Större delen av banan är faktiskt torr, det är bara biten från Continental (karusellen) och förbi startmål genom Norra kurvan som är fläckig av fukt men fästet är det inget fel på så det är bara att jaga på. Hur många hinner man köra om på 5 varv?

Nästan 1 per varv skulle det visa sig! Jag är snabbast på banan men tiderna är jämna så omkörningarna är inte helt utan vidare utan kräver lite planering och även om banan torkar upp riktigt snabbt är jag tveksam till fästet in i depåböjen och i utgången av Norra vilket gör att jag tappar 2 sekunder mot mina normala varvtider. 3:e varvet är jag ikapp norrmannen igen, men jag har ingen chans mot honom rakt fram trots att jag har bättre utgångar genom den helt torra sektionen. Det slutar med att jag tar honom på yttern genom Continental där han är mycket långsammare än mig. Skit i att den fortfarande är lite fuktig!

Nu kan jag få till en fartväxling och på näst sista varvet jaga ifatt 3:an som passeras i inbromsningen efter långa rakan. Egentligen hade jag lite långt fram till honom, men det var bästa chansen så ingången i böjen blev med lite väl mycket broms men det gick ju bra. Med bara 1,5 varv kvar gick det tyvärr inte riktigt komma ikapp de övriga två även om jag lyckades få rygg på dem. Det började dessutom regna igen på riktigt under sista varvet så även om racet hade varit längre var nog chansen att hålla farten borta för oss alla tre. Tredjeplats och ett riktigt roligt körpass där jag faktiskt lyckas rätta till gaskontrollen igen och kör betydligt mer avslappnat än länge på denna banan!


Jag kör ett pass till på eftermiddagen bara för att ha kul, tyvärr gör jag ingen förbättring i tiderna så jag borde nog ta en paus och fundera på varför. Frånvaron av en växel stör naturligtvis, men jag håller ändå utan större problem genomgående lägre varvtider än jag gjorde på SEC. Tack för en trots allt lyckad helg, nu blir det grillning och MotoGP i Bankeryd!

Braskloppet: En tur i vårsolen

Ha lite överseende med min dåliga humor, jag har inte skrivit racerapport på ett tag. Den 21:a maj var det dags för årets andra tävling, lagom till solen kom med inte så lite värme till Östergötland. Dagen började dock ungefär som vanligt…

Förspel

Kl 0600 raceday och klockan ringer i Mantorp. Dags att stiga upp med en kropp som fortfarande känner av körningen i förrgår. Efter kaffe och lite frukost plockar de flesta av oss ihop våra saker och förbereder avfärd, lagom till att regnet börjar. Men tack så mycket, två dagar sol och när vi äntligen kommer till race så blir det som vanligt. Modet sjunker och framför ögonen simmar timmar av däckbyte och klämda fingrar istället för körning.

Halvvägs in till Linköping torkar det dock upp och ser mer lovande ut, vecken i pannan slätas ut och lagom till vi landar i depåns näst största tält (vi tog i från tårna när vi ställde upp kvällen innan) har vi glömt regndäcken igen. Efter ett förarmöte dominerat av lugnet själv Pelle Träff kan vi rulla ut på två kvalpass. Peter är inte bekväm med banan så han får börja och köra så länge han vill, vi andra körde ju några varv häromdagen. När Laila går ut blir det gulflagg så hon får bara ett par fria varv. Inte optimalt att öva gulflaggskörning kanske, men hon har fått en tid och det räcker. Mitt kval är stillsamt, totalt ger det oss en 22:a startplats.

Team r2d2 depå

Huvudakt

Tekniskt strul försenar starten, vi ställer upp 20 minuter försenade och gör de obligatoriska flyttningarna. Här borde man gjort som på Knutstorp, bestäm vart 1:an ska stå och sedan 1,5 meters lucka osv… Nåja, nu blir det spännande! Flaggan viftas och jag är för en gångs skull med hyggligt, gör faktiskt en skaplig start från bakre halvan av ledet och är med i tätklungan första varvet. Wohooo! Kul att trängas lite i första kurvorna för en gångs skull. Hamnar så småningom bakom eminente tävlingsansvarige Humlan där jag har en rätt bekväm tillvaro. Första 20 minuterna är rätt trånga och med många timmar kvar låter jag bli att trycka mig förbi. Man ska ha respekt för sina äldre! Mycket omkörningar och att vi höll väldigt lika tempo kan också haft med det hela att göra….

Efter 50 minuter varav 10 med Safety Car ger jag upp enligt plan och låter Peter ta över. Peter är grymt stabil, dock hade han mycket otur på Sviestad ifjol men kaosartade vurpor så banan är ingen favvo. När vi vinkar in honom lite i förtid för att släppa ut Laila är han trots det lite besviken: han hade kunnat köra längre. Vår plan var att låta Laila ta sina körpass i samband med obligatorisk Safety Car under dagen, det körde ihop sig direkt när starten blev försenad. Ändå, skönt att höra mer än barnförbjudna ord om banan från honom när vi skickade ut Laila på ett längre pass tänkt att avslutas med SC.
Vädret är osedvanligt samarbetsvilligt, växlande moln passande en svensk som inte klarar normal sommarvärme och jag är nästan rådlös över att inte behöva stressa med hjulbyten varannat körpass.

Ögonblicksminnen

  • Team Gällros-Milton på knallgul R1 (vi har två i teamet dock mindre gula).
  • Många nya förare är fantastiskt kul, på flera sätt. Som spårval. Jag minns mina egna och kan väl säga ett de är/var intressanta.
  • Att bromsa om på utsidan i Torparn. Inte lämpligt kanske, men oväntat och förvånansvärt rymligt. Ungefär som utsidan längst ner i korkskruven.
  • Inbilla sig att det går bra, tills nån av ledarna dammar om på fullt nerlägg så luggen fladdrar (jag har väldigt lite hår…).
  • Bland riktigt snabba förare, titta på skillnaden i körstil på hoj med elektroniska hjälpmedel, och hojar utan.
  • Försöka koppla ur, och bromsa, med handtag som för varje varv sitter aningen högre eftersom styrpinnarna vrider sig lite.
  • Gammal R1 går inte jättefort rakt fram 10 år senare jämfört med exempelvis en S1000RR. Man svär lite , fortsätter köra ikapp resten av varvet och när man sen kör om för andra gången samma varv tänker man ”Fatta poängen. Stay there”.

Avslutning

Laila’s hand som varit trasig flera år lägger tyvärr av helt hennes andra körpass. Hon klarar av passet men måste titta på handen och medvetet tänka ”släpp” för att den ska fungera. Inte helt optimalt inför målgång så istället hoppar jag tillbaka in de sista 25 minuterna. Foten som domnade bort helt körpasset innan är delvis med igen, så det borde ju gå bra? Dessutom har jag tittat på resultatet och konstaterat att vi har en mikroskopisk chans att ta en placering till! De första 10 minuterna går bra, jag fortsätter lägga hyggligt stabila tider som jag gjorde tidigare under dagen men sen händer något. Start-målrakan är plötsligt full med plastdelar och nya märken som om något studsat fram snett över den. Tyvärr avslutas racet på gulflagg, ambulans och sjukvårdspersonal behöver tid på sig för att säkra förare som senare tack och lov mest är blåslagen. Tänk att gå i mål på andra plats! Inte tidsmässigt givetvis, man när flaggan faller är jag andra hoj bakom segrande THF. Först är såklart Safety Car…

Nu är det dags att sluta raljera, mer från teamet efter att vi sjungit nationalsången på Anderstorp!