Välkommen tillbaka!

4 år senare. Ska man tänka så? Nej, det blir för trist även om jag kan konstatera att för ganska exakt 4 år sedan återvände jag till gymmet pga ryggbesvär. Det höll i sig i 1,5 år och drygt 5 kilos viktökning, sen kom annat emellan och jag tog mig bara sporadiskt tillbaka igen.

Nu är det dock dags för comeback! Jag har planerat lite bättre nu än för ett år sedan: jag kan flytta arbetstiden lite, behöver inte gå och trängas när det är som mest folk utan kan träna i relativ lugn och ro på morgonen. Återigen måste det göras pga värk vilket hjälper motivationen i början, så småningom hoppas jag att andra mål tar över, precis som 2013. Det blir oundvikligen en uppförsbacke, jag är tillbaka i nästan samma kassa form som 2013 och jag är äldre, men får jag bara in ett flyt så borde det gå rätt bra.

Idag var första dagen på en lång säsong utan roadracing, målet för den får väl vara att våga visa sig i tightsen igen… 🙂

Medelålders, trasig man

November 2015. Bänkpress i gymmet sluter med vad som känns som en sträckning i axeln. 16 månader senare har jag fortfarande ont i axeln när jag tränar överkropp även om det inte längre är tvärstopp.  Visserligen vet jag att axlar är ett känsligt parti som är väldigt utsatt, ungefär som knän men borde det inte läka nån gång?

Efter akupunktur, anpassad träning, en säsong roadracing och tidiga mornar på gymmet börjar iallafall tröjan som tjänar som måttstock äntligen bli lite för liten över axlar och rygg igen. Medelålders var ordet, allt börjar gå vääääldigt lååångsamt… Inte bara huvudet då.
Ser med viss tveksamhet fram emot kommande knäoperation. Normalt är man igång igen inom en månad, men med axeln i åtanke känns det sådär. Förhoppningen är iaf att bli lite mindre trasig så roadracingsäsongen går att överleva. Det kommer visa sig på försäsongsträningen i Tjeckien i april, vilken jag f ö verkligen ser fram emot.

Lustigt. En racevurpa som sånär skrotar hojen är inga större bekymmer, att passera 45 desto mer.