De flesta har väl konstaterat redan på diverse sociala media att jag blev tvungen att byta cykel i år pga en liten olycka. Eftersom RR tar både tid och pengar har det dröjt och jag har inte kunnat konditionsträna vettigt under större delen av sommaren.
Lagom till helgen dök dock äntligen den nya MTB:n upp i ett paket från Cykelkraft. I vanlig ordning börjar såna här inköp alltid i en ände och slutar nån helt annanstans. I det här fallet började jag med att titta på billiga, nya cyklar av äldre årsmodell och slutade med att jag köpte en av kommande årsmodell långt över budget!
Förra cykeln var en Merida Vasa Racing 2015, som jag i stort varit nöjd med som måttligt avancerat motionsredskap. Nu blev det en Superior XP939 2018 istället, inte på rekommendation utan efter en hel del surfande. Det var nära att det blev en billigare 919 men efter kontroll av spec valde jag att gå på det dyrare alternativet mest pga viktskillnad och andra hjulaxlar.
Är det nån skillnad mot Meridan då? Jovars, och det var egentligen dit jag ville komma även om en jämförelse haltar lite då de hamnar i olika prisklasser.
Vikt: Det skiljer 1,2 kg uppgiven vikt mellan dem, det märks. Speciellt i klättring och riktningsändring där XP’n känns piggare än Vasa’n.
Sittställning: Superior är ”pure race” enligt dem själva. Skulle väl kanske inte gå så långt men klart sportigare än Meridan är den. Det betyder bland annat att det är lättare att åka fort, men det är inte lika bekvämt när man finåker. Det gör också att Meridan passade lite bättre i lugnt tempo på riktigt uselt underlag med rötter och stenar där de flesta kör FS. På sätt och vis är det svårare i den sämsta terrängen med SUP:en, man måste hålla högre fart trots usel kondis och teknik… Blir det bara lite bättre underlag så tar dock XP’n ledningen igen om man inte stått på öronen i skogen.
Stabilitet: Genomgående grövre axlar gör verkligen under. Betydligt mindre flex i både gaffel och hjul vid inbromsning och sväng. Att fara fram som en buse i alldeles för hög fart på smala stigar är en helt annan grej plötsligt!
Så, efter en premiärtur på varierande underlag runt Uppsala?
Hiss: Färgen som verkligen är neonröd och enkel, vikten, fälgarna, växlarna som växlar upp åt valfritt håll samt kan växla ner 2 drev på en gång, geometrin, utväxlingen.
Diss: Handtagen som är mjuka och helt släta, geometrin, baknavet som inte är tyst på rull. Låter som rusningstrafik. Det smala vevlagret ihop med kedjestagen, mitt sneda knä gör att höger sko tar i staget,
Nu är det dock dags för comeback! Jag har planerat lite bättre nu än för ett år sedan: jag kan flytta arbetstiden lite, behöver inte gå och trängas när det är som mest folk utan kan träna i relativ lugn och ro på morgonen. Återigen måste det göras pga värk vilket hjälper motivationen i början, så småningom hoppas jag att andra mål tar över, precis som 2013. Det blir oundvikligen en uppförsbacke, jag är tillbaka i nästan samma kassa form som 2013 och jag är äldre, men får jag bara in ett flyt så borde det gå rätt bra.
En vecka efter Slovakien hämtas Aprilian från transporten hem, och jag försöker byta om till gatkläder på henne direkt. Givetvis stretar hon emot så hon får följa med hem istället för att stanna kvar. Dock hinns en provkörning av ersättaren med, en något motvillig säljare släpper iväg mig på en runda. Smart att ha kläder med… Detta är på söndag, torsdagen efter görs en ny roadtrip från Uppsala till Motala och Kisa med leverans av Aprilia Tuono och upphämtning av Yamaha R1 inklusive flera kartonger med extra delar. Det var inte riktigt vad jag hade planerat för framtiden innan jag åkte till Slovakien!