Ajöss och tack för fisken!

Förarbyte Dynamite Trophy. Foto av Tina ”Meltrockphoto” Malm

Resan är målet säger man ofta. Speciellt hojåkare drar gärna till med det, och syftar oftast på att körningen är det egentliga skälet till att man åker. Inte att man vill komma fram, eller ens är på väg nånstans.

Även om det kanske är en plattityd som används lättvindigt, kan man se på sin personliga resa lite på samma sätt. Din utveckling och vad du råkar ut för på vägen är viktigare än vad du ska bli. Att stanna upp på grund av exempelvis en motgång i livet gör ju bara att den tråkiga händelsen kommer bli ditt mål och definiera dig. Detsamma gäller givetvis medgångar eller vad som helst. Det viktigaste  är alltså att ta nästa steg, inte vart man befinner sig för tillfället.

Dynamite Trophy Gelleråsen. Foto av Tina ”Meltrockphoto” Malm

Med det här i tankarna är det dags för mig att ta ett litet nytt steg. Köra roadracing var en dröm, jag har tyvärr inte uppnått det jag kanske ville men jag konstaterar också att jag inte kommer kunna det så då är det lika bra att kliva vidare. Dynamite Trophy var min sista tävling som förare i SEC för den här gången, tävlingshojen är såld och jag har istället köpt tillbaka nånting gammalt som rostat.

Man kan också skriva det som att jag har skuldsatt mig till hakan utan att utvecklas som jag velat och nu går det inte längre, men ”resan är målet” ser bättre ut, eller hur?

Så… Glöm inte handduken!