Femmans växel

Dag två på vår ”Revanch på Torpet”. Äntligen kan vi utan tveksamhet byta hjul till omönstrat, morgonen visserligen fuktig men banan är i stort torr och vädret är nästan perfekt hela dagen: mulet och lagom varmt!

Laila som efter tävlingen här på Anderstorp haft långt samtal med en roadracingkollega och studerat MotoVudu en gång till har planen klar för sig och levererar i princip från första passet! Under förmiddagen kapar hon tider och innan dagen är slut har hon kört mer än en handfull sekunder snabbare än hon gjorde på tävlingen och putsat PB med ett par sekunder. Att sluta göra saker är uppenbarligen bättre än att börja göra…

På eftermiddagens race gör hon sin första sprintstart någonsin. Hon startar sist! (i 10e startled med 4 startled bakom sig) och även om racet går långsammare än förmiddagens bästa tider kör hon upp sig 6 placeringar i mål!

Mitt första pass börjar förvånansvärt mjukt, inga PB tider men jag törs iallafall luta hojen. Verkar som den lilla regnkörningen jag fick igår faktiskt gjorde nytta. Tyvärr ger till sist femman upp i mitten av passet, jag har haft tilltagande problem med att den inte stannar i läge under våren och nu gav den upp fullständigt. Inget ovanligt på en R1:a och än mindre så på en välanvänd racehoj, det gör inte att man blir mindre deppig när det händer på morgonens första pass. Nåja, hojen går ju fortfarande att köra men lite modfälld står jag över resterande pass på förmiddagen för att köra tävlingen enbart.

30 minuter kvar och jag är för en gång skull inte ens nervöst, detta är ju bara ett fejkrace liksom. Jag startar på en rätt medioker 13:e plats och Peter står i ledet före på 11:e plats. Starten går och jag gör en usel start där jag inte har nåt varv på motorn alls, nåja är ikapp Peter in i första böj och vi går i bredd genom den. Sen tappar jag på rakan när jag från fyran måste växla upp direkt till sexan, femman hoppar ur direkt så det är ingen idé att ens försöka. Jag blir efter när några till kör om men jag bromsar ikapp igen efter rakan. Nästa varv är lite trafik som jag måste ta mig om innan jag hinner ikapp Peter igen. Försöker ta honom på insidan i Opelkurvan men det blir lite tight och jag vill ju inte stångas med en teamkamrat så jag släpper av. Efter karusellen in i hoppsan-vänstern får jag chans igen och går om på insidan men hinner inte få nåt avstånd så han kör om mig på effekt på rakan igen när jag måste göra min långa växling. Fan!

Nu är jag dock nära så när Peter och en till före mig bromsar efter rakan tar jag bägge två och får fritt spår genom högern och vidare. Nu är det en lucka fram till en klunga på 4 förare som jag tar sikte på och sakta kör ikapp. Tyvärr straffar sig min dåliga start, jag hinner inte riktigt ikapp klungan innan målflagg. 6 varv är inte så mycket, ag klarar ändå hem en 8:e plats och putsar PB med en halv sekund. Trots att jag kör utan 5:ans växel.

Det var kul, och eftermiddagens avslutande pass är också skoj även om jag nästan helt glömt bort att även jag hade saker jag skulle öva på för att få till några bra tider. Jag känner att det skulle finnas ett par sekunder till att hitta ganska enkelt, men jag får inte riktigt till det. Nåja, vi har iallafall fått vår revanch alla tre, med en dag kvar att köra!