Fjällturen 2014

Som den polare man är säger man ju inte nej när någon frågar om man kan hänga med som sällskap för att någon ska ge sig ut på tokigheter, eller hur? Det borde man göra!

Min oförmåga till detta slutade iallafall med att jag 19e juli stod på startlinjen till Fjällturen 2014 med lånad cykel från BikeSweden och utan att egentligen haft möjlighet att träna speciellt mycket innan. Jag fick säkert ihop 50 mil landväg under månaderna före med längsta sträcka knappt 7 mil. Inte riktigt samma sak som 6 mil terräng över tre fjäll. Men skam den som ger sig, efter en varm arbetsvecka var det bara att sätta sig i bilen på fredag eftermiddag och åka upp till Iskuben i Hamra för övernattning.

Lördag morgon var det sedan bara att börja trampa när startskottet gick, tack och lov i strålande solsken och trevlig temperatur. Redan från början försökte jag hålla igen och skapa mitt eget tempo, och lyckades ganska bra första milen runt sjön i Funäsdalen. Tyckte jag iallafall, ända till vi kom till första stigningen och det bara var att kliva av och gå med puls på drygt 90%… Det var ändå bara en grusväg. Redan här kunde jag konstatera att detta skulle ta tid. Väl uppe vek vi för första gången av in i skogen på riktigt och tack vare rejält regn ett par dagar innan tävlingen var alla lågmarker dränkta i vatten.

Lera med andra ord. Inte alls så svårcyklat till en början, ork fanns ju ännu även om teknik saknades nästan helt till en början. Att vi sedan fick cykla uppför en mindre fjällbäck underlättade ju inte tekniken. Framförallt om man som jag mest gick. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag mycket väl kunde cyklat vissa bitar där, men då gick det bara inte. Lagom till den första av 3 kontroller hade mitt låga tempo satt sig hyggligt och jag kunde trampa på utan att få andnöd på kuppen. Tidvis kunde jag till och med njuta av färden, som att åka över fjället med utsikt ohindrad ner mot Funäsdalen och sedan rulla nerför på tekniska stigar men ändå med hygglig fart utan att trampa ihjäl sig.

Fram till andra kontrollen i Bruksvallarna var det mycket ner efter att vi varit uppe bland mossen på fjället. En lång nerförssektion på grusväg som avslutades med spång in i skogen och ytterligare ett fotbad. Bromsa gärna innan spången, men inte för mycket för då har man inte fart att komma upp på den… Efter att ha tagit sig igenom ett rejält blött parti, vid det här laget spelar det inte längre någon roll det är mest skönt att svalka fötterna, hade jag lite kämpigt att hålla fart på en längre grussträcka. Det passar mig dock bättre än ren terräng så jag kunde cykla i sällskap med några andra och till och med hålla ifrån fram till sportdrycken som hägrade.

Skönt tänkte jag, bara en kort backe ut därifrån och sedan upp i skogen. Tänk så fel jag hade! Banans jobbigaste sektion för mig så långt, fjällvägen upp via en flera kilometer lång uppförsbacke. Efter bara en liten bit gav jag upp i en riktigt brant sektion och försökte gå. Tyvärr var det nu minst lika jobbigt som att cykla, så jag klev istället upp och började trampa. Flera kilometer senare var jag åter ikapp flera andra som kört om mig tidigare, då hade jag kämpat mig sakta sakta uppför men hela tiden cyklande. Jag vägrade titta framåt utan stirrade stint rakt ner i vägen för att inte se hur långt det var kvar utom vid de tillfällen jag tog bäring. Sen: Uppe! Ännu en markerad utsiktspunkt man rullade förbi och så bar det av neråt igen. Här tog nog det mesta av mina ben slut, jag hade senare inget kvar inne i skogen. Ett misstag var att inte äta den energi-gel jag faktiskt hade med mig i ryggsäcken. Varför jag aldrig tog den kommer jag inte ihåg, men jag borde ätit varje timme så hade jag nog klarat mig bättre.

Hela turen finns på Strava här!

Trots detta njuter jag av ännu en riktigt trevlig utförslöpa som leder oss upp på en ås. Här följer vi den en bit på torrt, mjukt och lättcyklat underlag fram till bebyggelse och ännu en uppförsbacke där ytterligare en promenad nu är mitt enda alternativ. Jag har sällskap av en yngre kille som faktiskt är tröttare än mig men som jag nu kommit ikapp. Så småningom den sista kontrollen med 7 km kvar och här stannar jag och tar mig tid att dricka rejält och även äta lite frukt. En sjukvårdre har kommit ikapp vår lilla klunga, han har cyklat ikapp oss som ligger här på slutet och verkar trots det inte nämvärt ansträngd. Trots den ”lilla” ryggsäcken. Passagen ut från kontrollen går två vägar, antingen genar man över en bäck eller så tar man bron längre bort. Killen som sticker före mig tar bron, trots tips från vår hurtige sjukvårdare om att det är uppfriskande i vattnet.

Jag är inte sämre än att jag tycker uppfriskande låter bra så jag tar vägen över bäcken. Visst var det uppfriskande med kallt fjällvatten upp till knäna, speciellt påhejad bakifrån som man var. Med bara drygt halvmilen kvar att cykla finns det tyvärr inte mer att ge hos mig, vattnet hjälpte inte utan några minuter senare står jag i en stenig backe och flämtar igen. Pratar lite med en dam som verkar lika trött som mig, hon ska dessutom köra den längre sträckan 70 km men hon är tveksam till att slutföra det. En bit över fjället på stenig stig fylld med rötter, dyhål och spänger tar oss till den avslutande biten genom ett stenbrott där det mer liknar Downhill ett tag. Kul! Efter det en lång utförslöpa på ett par km genom gräs med gömda stenar och nytäckta lergropar som är spännande men tar sin tribut på vaderna och trots minimalt trampande inte lyckas återställa det minsta kraft i benen.

Det är lite vilja som avslutar sista biten på asfalt in till mål, naturligtvis delvis uppför, innan jag trampar in och kan stanna efter ungefär 4 timmar och 20 minuter. Bättre än jag hade hoppats, men fortfarande långt ner bland motionärerna. Jag var inte helt oförberedd, men inte långt ifrån.

Hur kändes det efter då? Piggare generellt än jag trott, hade inga problem direkt vid målgång när jag väl hämtat andan lite. Stel i benen kanske, men det gick över ganska snart. Det gick dock inte att cykla nåt nämnvärt på ett par dagar, ingen kraft i låren alls. Visst var det jobbigt tidvis, men helt klart överkomligt även för mig som hellre kryper in i gymmet än cyklar i skogen. Såhär i efterhand kan jag till och med tänka mig att göra det en gång till, jag letar cykel…

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com