Racerapport ERF Manufacturers Cup

Team #18 Aprilia Racing

Efter mycket om och men kom vi då iaf iväg till slut. Det var faktiskt högst osäkert ända fram till måndag med tävlingen på torsdag… Det handlade alltså om tidningen Bike’s inbjudan till importörerna att köra en märkescup med glada amatörer eller föredettingar i sadeln på vanliga hojar. Tänk Kawasaki ER-6, Ducati Monster, Honda CBR500, BMW F800 eller i vårt fall: Aprilia Shiver. Rullade från Uppsala strax före kl 13 på onsdagen och landade strax efter teamet från Otto Johansson Motorsport: Otto, Tobbe och Johanna, på Gelleråsen hos SPG. Träningstid var betalt, så det var bara att stoppa ner sig i skinnstället så fort hoj och annat var framplockat.

Första passet var hemskt! Nybörjartid och jättesvårt med hojen. Fjädringen på Shivern har skruvats på rätt rejält men den saknar ändå lite komp och returdämpning på alla kanter. Men, det är en instegshoj så det är bara vara glad ändå och köra runt. Andra träningspasset funkade det bättre, jag kom över första ovanan vid hojen och lyckades få den att sätta sig bättre. Kom ju på att den hade ABS också, bara att köra till man inte vågar titta och sedan bromsa…

Racedag!

Upp tidigt i vanligt ordning och checka ut från hotellet i Örebro. Förarmöte, fixa depå- och tankplats och sedan kval 0930. Vi gjorde vad vi kunde, tog det som ett varsitt extra träningspass. Otto stod såklart för den bästa tiden av oss vilket gav oss en 12:e startplats. Som tack för det fick han starta också. 30 grader varmt och springa i skinnställ…?

Efter en bra start kommer han in efter bara några varv. Vafan? Visar sig vara pyspunka på bakdäcket, under 1 kilo luft kvar. Snabbt hjulbyte och så iväg igen. Inte den bästa starten kanske, vi tappade 5 varv där på vad som visade sig vara en läckande ventil. Sen fortsätter han och köra, och köra och köra… Vi undrar när han ska komma in för tankning, vi hade räknat ut att ungefär 40-45 minuter är vad tanken räcker. Efter drygt 50 minuter kommer han in, ett lite längre stopp (igen) där vi konstaterar att sladden till tanklampan är urkopplad (vi plockade ur lyse och lite ”annat” onsdag kväll). I med den och sedan sticker jag iväg på mitt första körpass.

Härifrån flyter det sedan på ganska odramatiskt, om är jäkligt varmt. Jag rullar runt mitt första pass på 1.16-tider, i jämförelse med Otto som varit drygt 2 sek snabbare. Tack vare att KTM strulade tidigt med ett väldigt långt bromsbyte ligger vi före dem trots våra egna små fadäser. Hojen studsar i inbromsningen efter långa rakan och i Ejes, troligen bottnar gaffeln, men det är bara att bita ihop och hoppas att ABS:en funkar. Kliver av mitt pass med kramp i höger underarm och svetten strömmande. Ut med Tobbe efter tankningen.

Han börjar relativt lugnt men bättrar stadigt sina varvtider, trots det har vi svårt att hänga med Hubner och grabbarna på Kawan samtidigt som KTM sakta kommer ikapp. De har dock många varv att ta igen. Vi fortsätter hålla jämn fart hela rejset och även om vi långt ifrån är snabbast har vi nog ett av de jämnaste teamen tidsmässigt. En bit in i rejset håller vi oss alla tre mellan 1.14-1.16 medan den stackars Shivern mer eller mindre konstant går på full gas eller avslag. Däcken håller fantastiskt bra, och trots debatter i depån och farhågor om att värmen skulle ta ut sin rätt gör vi bara ett ordinarie byte av bakdäcket lite efter 3 timmar.

Med nytt bakdäck kommer nytt mod. Mitt andra pass började lite knackigt, men så småningom slapp jag köra ensam utan kom ikapp några som inte bara var att passera eller försvann från mig med bara dammet kvar. Vi kör ju faktiskt tillsammans med andra klasser med betydligt häftigare hojar. Ägnade 2 varv åt att skifta plats med en grön Kawa som gick mycket fortare än Shivern rakt fram, varje gång tog jag honom i en bromsning och sedan kom han som ett skott på rakan igen. Så småningom lyckades jag dock ta honom så tidigt på varvet att han inte hann ikapp och om igen på rakan och sedan var den historia. Nånstans här satte jag min snabbaste tid och nytt PB med över en sekund. Snubblande nära 1.14…

Börjar bli lite småtrött, då dyker det upp en ER-6 på utsidan ut på start-målrakan. Han har bättre drag ut ur depåböjen och kommer upp jämsides innan Shiverns högre effekt gör att jag sakta tar ikapp och vinner några dm igen. Vägrar släppa! Sen håller jag i och väntar på att han ska bromsa, jag har innerspår in mot Trösen och tänker knappast låta honom bromsa ut mig från ytterspår. När han till slut börjar bromsa gör jag det också, låter det rulla på lite mer och trycker in först utan problem. Yes! Trött orkar jag bara hålla honom borta i ungefär ett varv till (jag bromsar bättre men han är snabbare generellt) och när han går om vinkar jag till depån.

Nästa pass sätter Tobbe sina snabbaste tider och vi håller fortfarande hyggligt jämnt med Kawa efter 4 timmar medan KTM obönhörligt knaprar in och nu bara har ett par varv kvar av det de låg efter. Tobbe kör snyggt i 45 minuter och kommer in med värkande revben, vi skickar ut Otto efter lite konferens om att han ska köra ungefär 45 minuter eller så långt han orkar av tiden som återstår så tar jag resten in i mål. Han kommer in i andra andningen och börjar sänka sina tider igen efter att ha varit uppe i min klass, kanske för att han plötsligt får vittring på Hubner och McWilliams. De har lägre tider men de syns iallafall och vi verkar vara lite på gång igen även om KTM fortsätter krypa närmare. Efter att de andra två bjudit på lite show i några varv vinkar McW bakåt till Hubbe ut på långa rakan och drar… KTM’s 690 är knappast en instegshoj!

Strax innan kl 17 med sina 45 minuter körda vinkar Otto att han vill in, vi gör oss i ordning… och han dyker inte upp. Vart tog han vägen?!? Efter mycket letande ser vi honom lååångt borta i Esset rullande på tomgång. Det går smärtsamt sakta ända fram till Ejes där han inte får fortsätta varvet runt utan blir avplockad och hämtad med kärra. Vad hände? Han rullar in i depån, kan vi fixa så att vi åtminstone kan köra i mål? Han säger ”avsliten gasvajer” innan han hinner av hojen. Ridå.

Lite gashäng och ryckig gång sista varven för att slutligen gå av på invarvet. Närmare inspektion visar väldigt skarp och konstig vinkel på höljet runt styrhuvudet. Fel monterat eller galet konstruerat, hojen har bara gått ca 370 mil. Vajern har gått av precis nere vid den skarpa vinkeln och vi får stå i depå och se de andra slutföra rejset efter 5,30 av 6 timmar körda. Snopet, men alla gjorde vad de kunde och teamet har presterat underbart hela dagen.

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com