Bromsbyte inte helt enligt ursprungsplan

Jag visste ju att bakbromsen på TRX:n var sopslut och att även kolvarna var rostiga. Men…

… riktigt så illa som att en av kolvarna skulle hålla i sig så till den milda grad, det hade jag inte riktigt räknat med. Rätt tidigt plockade jag ur det som varit bromsbelägg, och monterade loss oket för att försöka ge det lite motion. Det gick ju sådär, så slutade med att jag plockade bort det helt och blåste ut kolvarna med tryckluft. Trodde jag… den ena kolven ville leka, den andra inte så mycket så det hela landade till slut i att jag blev tvungen att dela oket.

Fortsätt läsa ”Bromsbyte inte helt enligt ursprungsplan”

Blött!

Eftersom racehojarna av uppenbara skäl behöver lite ompyssling inför kommande tävling Dynamite Trophy så går det ganska sakta och sporadiskt med TRX-skruvandet. Helt enligt plan, ändå hinner jag få till att börja på nån liten grej emellanåt.

Som till exempel byta däck på en KTM. Fast sambandet där till TRX är lite oklart, dock efter dryga 2 timmars slit var en uppsättning nya Avon på plats istället för de mycket slutköra Pirelli som satt på vid ankomst.

Jag har iallafall fått lite mer ledtrådar till bränsleläckaget, för samtidigt som vi bytte däck på KTM hällde vi tillbaka lite soppa i tanken på Humlan för att kunna starta och varmköra. Jag lät den sedan stå ett par dagar och nu kunde jag konstatera att höger grenrör är blött av soppa. Inte jättekul, men hur i h-vete kommer det dit? Hojen startar ju snällt! Det får en att fundera på skicket i motorn. Hur mycket tvättning har cylindern fått senaste åren med de sporadiska starter tidigare ägare gjort? Hur mår ventiltätningar och styrningar  efter den behandlingen, kanske kunde vara läge med ett komp-test?

Fortsätt läsa ”Blött!”

Kunde inte hålla mig…

… efter olje- och filterbyte, ny kylarvätska och ett avgassystem inte längre fullt med vatten och bensinrester. Var ju bara tvungen att göra en provstart!

Lite imponerad över att det  startar så snällt och att motorn faktiskt går så tyst som den gör. Visserligen helt nytt batteri, men stiften lär inte vara bytta på länge och jag har precis dessutom delvis renoverat slangarna till soppakranen. Förvånad också över ljudnivån, bara en burk och Akra dessutom men låter inte alls särskilt mycket. Ska inte vara några problem få detta genom besiktningen och ljudkollen på bandagar!

Fortsätt läsa ”Kunde inte hålla mig…”

Återköpet

Ja, vad ska man säga? Funderingar på en billig projekthoj har funnits av och till under några år. Att välja utgångsmaterial har gett upphov till en del diskussioner, men pga olika skäl landade det i Yamaha TDM eller TRX hela tiden.

TRX850 Humlan framför garaget

Någon egentlig möjlighet har dock inte funnits, utan det har stannat vid funderingar och lite dagdrömmar. Vi har haft fullt upp med annat och eventuella pengar har vi kastat in i det svarta hålet Roadracing senaste 2 åren. För nåt år sen eller så roade jag mig med att lokalisera min gamla gröna TRX 850, som då visade sig stå avställd sedan några år. Att göra nåt åt saken var dock inte att tänka på.

Fortsätt läsa ”Återköpet”

Rudolf med röda…. ramen?

De flesta har väl konstaterat redan på diverse sociala media att jag blev tvungen att byta cykel i år pga en liten olycka. Eftersom RR tar både tid och pengar har det dröjt och jag har inte kunnat konditionsträna vettigt under större delen av sommaren.

Lagom till helgen dök dock äntligen den nya MTB:n upp i ett paket från Cykelkraft. I vanlig ordning börjar såna här inköp alltid i en ände och slutar nån helt annanstans. I det här fallet började jag med att titta på billiga, nya cyklar av äldre årsmodell och slutade med att jag köpte en av kommande årsmodell långt över budget!

Förra cykeln var en Merida Vasa Racing 2015, som jag i stort varit nöjd med som måttligt avancerat motionsredskap. Nu blev det en Superior XP939 2018 istället, inte på rekommendation utan efter en hel del surfande.  Det var nära att det blev en billigare 919 men efter kontroll av spec valde jag att gå på det dyrare alternativet mest pga viktskillnad och andra hjulaxlar.

Är det nån skillnad mot Meridan då? Jovars, och det var egentligen dit jag ville komma även om en jämförelse haltar lite då de hamnar i olika prisklasser.

Vikt: Det skiljer 1,2 kg uppgiven vikt mellan dem, det märks. Speciellt i klättring och riktningsändring där XP’n känns piggare än Vasa’n.

Sittställning: Superior är ”pure race” enligt dem själva. Skulle väl kanske inte gå så långt men klart sportigare än Meridan är den. Det betyder bland annat att det är lättare att åka fort, men det är inte lika bekvämt när man finåker. Det gör också att Meridan passade lite bättre i lugnt tempo på riktigt uselt underlag med rötter och stenar där de flesta kör FS. På sätt och vis är det svårare i den sämsta terrängen med SUP:en, man måste hålla högre fart trots usel kondis och teknik… Blir det bara lite bättre underlag så tar dock XP’n ledningen igen om man inte stått på öronen i skogen.

Stabilitet: Genomgående grövre axlar gör verkligen under. Betydligt mindre flex i både gaffel och hjul vid inbromsning och sväng. Att fara fram som en buse i alldeles för hög fart på smala stigar är en helt annan grej plötsligt!

Så, efter en premiärtur på varierande underlag runt Uppsala?
Hiss: Färgen som verkligen är neonröd och enkel, vikten, fälgarna, växlarna som växlar upp åt valfritt håll samt kan växla ner 2 drev på en gång, geometrin, utväxlingen.
Diss: Handtagen som är mjuka och helt släta,  geometrin, baknavet som inte är tyst på rull. Låter som rusningstrafik. Det smala vevlagret ihop med kedjestagen, mitt sneda knä gör att höger sko tar i staget,

Välkommen tillbaka!

4 år senare. Ska man tänka så? Nej, det blir för trist även om jag kan konstatera att för ganska exakt 4 år sedan återvände jag till gymmet pga ryggbesvär. Det höll i sig i 1,5 år och drygt 5 kilos viktökning, sen kom annat emellan och jag tog mig bara sporadiskt tillbaka igen.

Nu är det dock dags för comeback! Jag har planerat lite bättre nu än för ett år sedan: jag kan flytta arbetstiden lite, behöver inte gå och trängas när det är som mest folk utan kan träna i relativ lugn och ro på morgonen. Återigen måste det göras pga värk vilket hjälper motivationen i början, så småningom hoppas jag att andra mål tar över, precis som 2013. Det blir oundvikligen en uppförsbacke, jag är tillbaka i nästan samma kassa form som 2013 och jag är äldre, men får jag bara in ett flyt så borde det gå rätt bra.

Idag var första dagen på en lång säsong utan roadracing, målet för den får väl vara att våga visa sig i tightsen igen… 🙂

Sunday blues

Det ska man säga om Valhalla Racing, en lördagkväll med grillning och öl höjer definitivt stämningen bland deltagarna! Överlag måste jag säga att arrangemanget funkat riktigt bra och friktionsfritt. Troligen har personalen slitit rejält, eller bara shotat för mycket, de såg lite slitna ut idag.


Första passet tyckte jag gick rätt bra imorse, ända tills jag kom in i depå och kunde titta på mitt bakdäck. Tydligen har jag börjat göra som jag gjorde på senaste tävlingen, jag gasar lite för sent och för hårt. Inser då att jag behöver fokusera på att slappna av i kurvorna och flytta blicken bättre. Nya uppgifter igen, men det är åtminstone klara uppgifter.  Både Peter och jag är nöjda med att ha kört första passet som räknas som kval inför racet så vi står över nästa pass.

Istället hamnar jag på dekaltjänst och lagar lite dekaler på Peters buss, under tiden går de andra och kollar startplats, när de kommer tillbaka är de jättelustiga och talar om att jag kvalat ungefär som igår fast lite sämre.
Haha, jättekul jag som tyckte jag körde hyggligt ändå.
Jodå, kläcker de ur sig senare: du har Pole! Wow! Det var lite oväntat och jättekul, nu blir det ju press! Men det är tight, halva startfältet är inom 1,5 sekunder.

40 minuter innan race börjar det regna lite lätt, fan ska vi behöva…? Tack och lov går det över och det mesta drar förbi bredvid banan medan blå grupp kör sitt pass. 10 minuter innan race kommer regnet tillbaka och nu blir banan fuktig det vi kan se av den. Det deklareras Wet Race och Peter bestämmer sig för att han har vurpat tillräckligt på tveksamt underlag så han avstår. Jag sitter i positionen att jag inte hinner byta till regndäck, så för att inte bara lämna WO rullar jag ut till start på mina slicks. Flera förare gör som Peter och avstår, av oss som rullar ut har ungefär hälften regndäck. Det här blir spännande…


Denna gång får jag till starten hyggligt, norrmannen som vann igår är ikapp mig innan första böj på sin R1M. Första kurvan är svart av fukt så jag fegar och vips är 2 till förbi varav en med slicks! Okeeeyyy, vad håller jag på med? Två till tar mig på rakan eftersom jag har för dålig utgång och tappar fart när jag måste växla förbi femman så efter första varvet har jag halkat ner till 6:e plats. Vafan! Större delen av banan är faktiskt torr, det är bara biten från Continental (karusellen) och förbi startmål genom Norra kurvan som är fläckig av fukt men fästet är det inget fel på så det är bara att jaga på. Hur många hinner man köra om på 5 varv?

Nästan 1 per varv skulle det visa sig! Jag är snabbast på banan men tiderna är jämna så omkörningarna är inte helt utan vidare utan kräver lite planering och även om banan torkar upp riktigt snabbt är jag tveksam till fästet in i depåböjen och i utgången av Norra vilket gör att jag tappar 2 sekunder mot mina normala varvtider. 3:e varvet är jag ikapp norrmannen igen, men jag har ingen chans mot honom rakt fram trots att jag har bättre utgångar genom den helt torra sektionen. Det slutar med att jag tar honom på yttern genom Continental där han är mycket långsammare än mig. Skit i att den fortfarande är lite fuktig!

Nu kan jag få till en fartväxling och på näst sista varvet jaga ifatt 3:an som passeras i inbromsningen efter långa rakan. Egentligen hade jag lite långt fram till honom, men det var bästa chansen så ingången i böjen blev med lite väl mycket broms men det gick ju bra. Med bara 1,5 varv kvar gick det tyvärr inte riktigt komma ikapp de övriga två även om jag lyckades få rygg på dem. Det började dessutom regna igen på riktigt under sista varvet så även om racet hade varit längre var nog chansen att hålla farten borta för oss alla tre. Tredjeplats och ett riktigt roligt körpass där jag faktiskt lyckas rätta till gaskontrollen igen och kör betydligt mer avslappnat än länge på denna banan!


Jag kör ett pass till på eftermiddagen bara för att ha kul, tyvärr gör jag ingen förbättring i tiderna så jag borde nog ta en paus och fundera på varför. Frånvaron av en växel stör naturligtvis, men jag håller ändå utan större problem genomgående lägre varvtider än jag gjorde på SEC. Tack för en trots allt lyckad helg, nu blir det grillning och MotoGP i Bankeryd!

Femmans växel

Dag två på vår ”Revanch på Torpet”. Äntligen kan vi utan tveksamhet byta hjul till omönstrat, morgonen visserligen fuktig men banan är i stort torr och vädret är nästan perfekt hela dagen: mulet och lagom varmt!

Laila som efter tävlingen här på Anderstorp haft långt samtal med en roadracingkollega och studerat MotoVudu en gång till har planen klar för sig och levererar i princip från första passet! Under förmiddagen kapar hon tider och innan dagen är slut har hon kört mer än en handfull sekunder snabbare än hon gjorde på tävlingen och putsat PB med ett par sekunder. Att sluta göra saker är uppenbarligen bättre än att börja göra…

På eftermiddagens race gör hon sin första sprintstart någonsin. Hon startar sist! (i 10e startled med 4 startled bakom sig) och även om racet går långsammare än förmiddagens bästa tider kör hon upp sig 6 placeringar i mål!

Mitt första pass börjar förvånansvärt mjukt, inga PB tider men jag törs iallafall luta hojen. Verkar som den lilla regnkörningen jag fick igår faktiskt gjorde nytta. Tyvärr ger till sist femman upp i mitten av passet, jag har haft tilltagande problem med att den inte stannar i läge under våren och nu gav den upp fullständigt. Inget ovanligt på en R1:a och än mindre så på en välanvänd racehoj, det gör inte att man blir mindre deppig när det händer på morgonens första pass. Nåja, hojen går ju fortfarande att köra men lite modfälld står jag över resterande pass på förmiddagen för att köra tävlingen enbart.

30 minuter kvar och jag är för en gång skull inte ens nervöst, detta är ju bara ett fejkrace liksom. Jag startar på en rätt medioker 13:e plats och Peter står i ledet före på 11:e plats. Starten går och jag gör en usel start där jag inte har nåt varv på motorn alls, nåja är ikapp Peter in i första böj och vi går i bredd genom den. Sen tappar jag på rakan när jag från fyran måste växla upp direkt till sexan, femman hoppar ur direkt så det är ingen idé att ens försöka. Jag blir efter när några till kör om men jag bromsar ikapp igen efter rakan. Nästa varv är lite trafik som jag måste ta mig om innan jag hinner ikapp Peter igen. Försöker ta honom på insidan i Opelkurvan men det blir lite tight och jag vill ju inte stångas med en teamkamrat så jag släpper av. Efter karusellen in i hoppsan-vänstern får jag chans igen och går om på insidan men hinner inte få nåt avstånd så han kör om mig på effekt på rakan igen när jag måste göra min långa växling. Fan!

Nu är jag dock nära så när Peter och en till före mig bromsar efter rakan tar jag bägge två och får fritt spår genom högern och vidare. Nu är det en lucka fram till en klunga på 4 förare som jag tar sikte på och sakta kör ikapp. Tyvärr straffar sig min dåliga start, jag hinner inte riktigt ikapp klungan innan målflagg. 6 varv är inte så mycket, ag klarar ändå hem en 8:e plats och putsar PB med en halv sekund. Trots att jag kör utan 5:ans växel.

Det var kul, och eftermiddagens avslutande pass är också skoj även om jag nästan helt glömt bort att även jag hade saker jag skulle öva på för att få till några bra tider. Jag känner att det skulle finnas ett par sekunder till att hitta ganska enkelt, men jag får inte riktigt till det. Nåja, vi har iallafall fått vår revanch alla tre, med en dag kvar att köra!

 

Regnrapporten

Normalt sett kör Team r2d2 stafettrace och räknar även kval och tävling som träning. Det körs alltså inte så många träningsdagar mellan racen… Nu har vi dock tagit oss till Anderstorp med alla tre förstaförarna samtidigt för att tillbringa tre dagar med Valhalla Racing. Som vanligt när inte supportpersonalen är med har vi väder. Alltså flera olika sorters väder. Samtidigt.

Laila gör sig gärna lustig över att ”det känns ungefär som Most” när Peter och jag tittar ut på duggregnet över den nyss upptorkande banan och funderar på om vi ska byta däck eller helt enkelt bara åka hem. Strax innan lunch blir det dock regn på riktigt och vi gör gemensam sak med Laila (som redan rullat hela förmiddagen) på regndäck.

För min del är första passet extremt kryckigt av flera skäl. Till att börja med går 3 hojar av på första varvet. Kul, vi har suttit i boxen halva dagen och när vi äntligen tar oss ut kan folk inte hålla sig på hjulen ett varv ens? Nåja, med 10 minuter kvar på passet är allt ihopplockat och vi tar oss vinglande ut igen. Ingenting jag är stolt över, men jag kör iallafall.

Pass nummer två. Jag har en del saker jag bestämt mig för att jag måste träna på, men med regn på banan gäller nya planer: Nu ska vi enbart bli sams med regndäcken jag inte använt på knappt två säsonger!  Börjar kunna slappna av lite nu och stannar inte längre inför varje vattenpöl, fortfarande ingen fart att tala om men nästan hela varvet känns bättre. Utom karusellen och hoppsan-vänstern. Visiret immar nämligen igen genom långa högern och jag ser egentligen inte så mycket förrän jag passerat start/mål. Nåväl, två sekunders förbättring från förra passet.

Förresten, regnställ är en bra grej. Tyvärr är det tätt åt båda håll vilket gör att det blir bastu på insidan, undrar varför visiret immade igen?

Inför tredje passet har jag laddat för att köra definitivt snabbare, jag har ju sett att det går och att min snigelfart bara är dumheter. Tyvärr är det ett steg bakåt körmässigt, jag vågar inte lägga ner hojen och är stel och kantig i körningen igen. Trots det bättrar jag varvtiden med en sekund, den är dock lååångt ifrån där jag vill vara  på regndäck. Nåja, vi har kört hoj även om det har varit mycket däckbyte också under förmiddagen. Tro det eller ej men det ihållande regnet som dök upp under förmiddagen gjorde mig gladare. Det här nästan-vädret med halvtorr bana och duggregn är faktiskt riktigt trist, man vet ju att slicks inte funkar och regndäcken kommer att bli sönderkörda tämligen omgående.

Kl 15 var vi nöjda och gjorde sorti. Boende hos Peter inatt istället för i depån, regnet fortsätter så säng klår buss här. Imorgon tar vi nya tag, för arrangemanget såhär långt av Valhalla Racing och Racing4fun.no kan vi inte klaga på!

Braskloppet: En tur i vårsolen

Ha lite överseende med min dåliga humor, jag har inte skrivit racerapport på ett tag. Den 21:a maj var det dags för årets andra tävling, lagom till solen kom med inte så lite värme till Östergötland. Dagen började dock ungefär som vanligt…

Förspel

Kl 0600 raceday och klockan ringer i Mantorp. Dags att stiga upp med en kropp som fortfarande känner av körningen i förrgår. Efter kaffe och lite frukost plockar de flesta av oss ihop våra saker och förbereder avfärd, lagom till att regnet börjar. Men tack så mycket, två dagar sol och när vi äntligen kommer till race så blir det som vanligt. Modet sjunker och framför ögonen simmar timmar av däckbyte och klämda fingrar istället för körning.

Halvvägs in till Linköping torkar det dock upp och ser mer lovande ut, vecken i pannan slätas ut och lagom till vi landar i depåns näst största tält (vi tog i från tårna när vi ställde upp kvällen innan) har vi glömt regndäcken igen. Efter ett förarmöte dominerat av lugnet själv Pelle Träff kan vi rulla ut på två kvalpass. Peter är inte bekväm med banan så han får börja och köra så länge han vill, vi andra körde ju några varv häromdagen. När Laila går ut blir det gulflagg så hon får bara ett par fria varv. Inte optimalt att öva gulflaggskörning kanske, men hon har fått en tid och det räcker. Mitt kval är stillsamt, totalt ger det oss en 22:a startplats.

Team r2d2 depå

Huvudakt

Tekniskt strul försenar starten, vi ställer upp 20 minuter försenade och gör de obligatoriska flyttningarna. Här borde man gjort som på Knutstorp, bestäm vart 1:an ska stå och sedan 1,5 meters lucka osv… Nåja, nu blir det spännande! Flaggan viftas och jag är för en gångs skull med hyggligt, gör faktiskt en skaplig start från bakre halvan av ledet och är med i tätklungan första varvet. Wohooo! Kul att trängas lite i första kurvorna för en gångs skull. Hamnar så småningom bakom eminente tävlingsansvarige Humlan där jag har en rätt bekväm tillvaro. Första 20 minuterna är rätt trånga och med många timmar kvar låter jag bli att trycka mig förbi. Man ska ha respekt för sina äldre! Mycket omkörningar och att vi höll väldigt lika tempo kan också haft med det hela att göra….

Efter 50 minuter varav 10 med Safety Car ger jag upp enligt plan och låter Peter ta över. Peter är grymt stabil, dock hade han mycket otur på Sviestad ifjol men kaosartade vurpor så banan är ingen favvo. När vi vinkar in honom lite i förtid för att släppa ut Laila är han trots det lite besviken: han hade kunnat köra längre. Vår plan var att låta Laila ta sina körpass i samband med obligatorisk Safety Car under dagen, det körde ihop sig direkt när starten blev försenad. Ändå, skönt att höra mer än barnförbjudna ord om banan från honom när vi skickade ut Laila på ett längre pass tänkt att avslutas med SC.
Vädret är osedvanligt samarbetsvilligt, växlande moln passande en svensk som inte klarar normal sommarvärme och jag är nästan rådlös över att inte behöva stressa med hjulbyten varannat körpass.

Ögonblicksminnen

  • Team Gällros-Milton på knallgul R1 (vi har två i teamet dock mindre gula).
  • Många nya förare är fantastiskt kul, på flera sätt. Som spårval. Jag minns mina egna och kan väl säga ett de är/var intressanta.
  • Att bromsa om på utsidan i Torparn. Inte lämpligt kanske, men oväntat och förvånansvärt rymligt. Ungefär som utsidan längst ner i korkskruven.
  • Inbilla sig att det går bra, tills nån av ledarna dammar om på fullt nerlägg så luggen fladdrar (jag har väldigt lite hår…).
  • Bland riktigt snabba förare, titta på skillnaden i körstil på hoj med elektroniska hjälpmedel, och hojar utan.
  • Försöka koppla ur, och bromsa, med handtag som för varje varv sitter aningen högre eftersom styrpinnarna vrider sig lite.
  • Gammal R1 går inte jättefort rakt fram 10 år senare jämfört med exempelvis en S1000RR. Man svär lite , fortsätter köra ikapp resten av varvet och när man sen kör om för andra gången samma varv tänker man ”Fatta poängen. Stay there”.

Avslutning

Laila’s hand som varit trasig flera år lägger tyvärr av helt hennes andra körpass. Hon klarar av passet men måste titta på handen och medvetet tänka ”släpp” för att den ska fungera. Inte helt optimalt inför målgång så istället hoppar jag tillbaka in de sista 25 minuterna. Foten som domnade bort helt körpasset innan är delvis med igen, så det borde ju gå bra? Dessutom har jag tittat på resultatet och konstaterat att vi har en mikroskopisk chans att ta en placering till! De första 10 minuterna går bra, jag fortsätter lägga hyggligt stabila tider som jag gjorde tidigare under dagen men sen händer något. Start-målrakan är plötsligt full med plastdelar och nya märken som om något studsat fram snett över den. Tyvärr avslutas racet på gulflagg, ambulans och sjukvårdspersonal behöver tid på sig för att säkra förare som senare tack och lov mest är blåslagen. Tänk att gå i mål på andra plats! Inte tidsmässigt givetvis, man när flaggan faller är jag andra hoj bakom segrande THF. Först är såklart Safety Car…

Nu är det dags att sluta raljera, mer från teamet efter att vi sjungit nationalsången på Anderstorp!