Två brända säkringar

I Australien bor en herre som heter Brian och som skruvar väldigt mycket med sin TRX. Alla vettiga och ovettiga sätt att hitta effekt ska hittas. Till exempel genom att ge sig på elsystemet.

Alla TRX är ju närmare 20 år eller äldre, det betyder att alla kopplingar och anslutningar i elsystemet sett sina bästa dagar och det finns en del spänningsfall på vägen. Exempelvis på vägen till tändspolarna, som får spänning via en kabel som bland annat går via både höger och vänster brytare på styret. I slutänden resulterar det i att bara 11-11,5 volt orkar fram till spolarna.

Högre spänning ger bättre gnista, bättre gnista ger bättre förbränning och alltså högre effekt. Inte mycket kanske, men allt som ger en aldrig så liten förbättring räknas. Alltså, vi behöver mer ström till tändspolarna konstaterade Brian och knåpade ihop en bypass som levererar spänning direkt från batteriet i fräscha kablar utan att gå omvägen förbi alla enheter i elsystemet.

Nydonad kabel för bypass till spolarna

Finurlig som han är berättar han givetvis för alla TRX-ägare världen över hur man gör, vilket till slut resulterar att även jag bara måste ge mig på detta! Sagt och gjort, kabel och relä inhandlas och kopplas ihop enligt instruktion. En snabb mätning ger vi handen att jodå, plötsligt finns där över 12 volt. Framgång!

Glad i hågen trycker undertecknad på startknappen varvid hojen hostar till och sen tvärdör. Bränd säkring nummer 1. Konstigt, kopplade jag fel? Kollar över allt igen byter säkring och upprepar hela manövern, inklusive den brända säkringen. Nr 2.

OK, dags att ta kväll och kolla elschemat hemma. Konstaterar att jag kanske använt fel anslutningar på spolarna, bra med färglagt elschema.  Beväpnad med nya säkringar är det dags för nya försök, jag börjar med att snygga till och montera kabeln på rätt ställe, kollar att jag faktiskt använder rätt röd/svarta anslutning och mäter för säkerhets skull spänningen igen. Konstigt, jag har 12 volt fast tändningen inte är på? Jag behöver nya läsglasögon visar det sig, hela problemet sitter i att jag använt fel stift på relät… Skämsmössa!

Enkelslutande relä, nu rätt kopplat!

Nåja, rätt kontakt på rätt ställe och hojen startar snällt igen. Nu ska vi bara se om den går jämnare och stabilare som det sägs. Som bonus får man ett extra stöldskydd. Bara att dra ur säkringen ur reläet så kan nån försöka få igång hojen bäst de vill.

Den som vill läsa om modden kan kika på min Evernote-anteckning.

Listor, listor, listor!

Det händer fortfarande inte jättemycket intressant på projektfronten, förutom att jag får göra av med lite pengar. Hojen är körbar vilket var steg 1, så nu börjar steg 2.

Tyvärr jag jag inte riktigt klart för mig vad steg 2 är, var vill jag börja och i vilken ordning ska jag göra saker. Vad ska jag göra, vad KAN jag göra….? Jag har haft lite funderingar och har en grov bild av vart jag vill landa, men dit kan jag ta mig på lite olika sätt. Chassi ska bli OK för kul bankörning och kanske Classic racing, bättre knuff typ 100+ hk i motorn är en önskan. Men hur komma dit? Flera olika lösningar på chassiuppgraderingar har tänkts igenom, bland annat helt enkelt ombyggnad av befintliga originaldelar, montering av gamla YZF750-delar, ThunderCat-detaljer osv. Efter lite surfande, läsande och forskande i Facebookgrupper verkar jag landat i följande:

  • Steg 2: Chassiuppgraderingar
    Sving från ThunderAce modifierad för nyare R6-fälgar. Nyare generation Yamahafälgar är lättare än gamla 90-tals och det gör mer för framfarten än några få hästkrafter.
    Framgaffel från 03/04 R6. I princip samma som YZF600 TC men lite grövre och nyare fälgar passar. Fortfarande ”rättvända” och inte USD.
    Uppdatering av tändsystem, både lite GDS och Ignijet.
    Fjädringsrenovering. Givetvis. Det gungar bra nu…
    Racekåpor. Åtminstone underkåpa med uppsamling är ett måste.
  • Steg 3: Utseendet. Vill inte lacka om och förlora originalfärgen, men den är lite sliten på sina håll och det vill jag gärna dölja. Dilemma att fundera på. Gillar utseendet på en gammal japansk endurance-TRX med Marlboro-tema. Det går bara inte i grönt…
  • Steg 4: Trim
    Här kommer de tunga utgifterna som får ta en stund. Måste komma tillrätta med att hojen drar en del olja vilket nog innebär borrning och mer kubik.
    Riktiga, inte vaccumstyrda förgasare
    Renovering och optimering av toppen

Fortsätt läsa ”Listor, listor, listor!”

Ajöss och tack för fisken!

Förarbyte Dynamite Trophy. Foto av Tina ”Meltrockphoto” Malm

Resan är målet säger man ofta. Speciellt hojåkare drar gärna till med det, och syftar oftast på att körningen är det egentliga skälet till att man åker. Inte att man vill komma fram, eller ens är på väg nånstans.

Även om det kanske är en plattityd som används lättvindigt, kan man se på sin personliga resa lite på samma sätt. Din utveckling och vad du råkar ut för på vägen är viktigare än vad du ska bli. Att stanna upp på grund av exempelvis en motgång i livet gör ju bara att den tråkiga händelsen kommer bli ditt mål och definiera dig. Detsamma gäller givetvis medgångar eller vad som helst. Det viktigaste  är alltså att ta nästa steg, inte vart man befinner sig för tillfället.

Dynamite Trophy Gelleråsen. Foto av Tina ”Meltrockphoto” Malm

Med det här i tankarna är det dags för mig att ta ett litet nytt steg. Köra roadracing var en dröm, jag har tyvärr inte uppnått det jag kanske ville men jag konstaterar också att jag inte kommer kunna det så då är det lika bra att kliva vidare. Dynamite Trophy var min sista tävling som förare i SEC för den här gången, tävlingshojen är såld och jag har istället köpt tillbaka nånting gammalt som rostat.

Man kan också skriva det som att jag har skuldsatt mig till hakan utan att utvecklas som jag velat och nu går det inte längre, men ”resan är målet” ser bättre ut, eller hur?

Så… Glöm inte handduken!

Ett par trixiga småsaker

Det är ju inget fantastiskt spännande projekt än så länge detta, att få en hoj klar för besiktning och körbar. Men små framsteg görs ändå och det är kul att få den att fungera igen.

Kanske inte så spännande att läsa om, men mer omfattande ingrepp får ju komma senare. Idag ramlade det äntligen in ett par paket: Det rekommenderade brevet med renoveringskit till bränslekranen som PostNord hållit på i 5 dagar och bromsoket som Schenker levererade på två dagar.

Få dit bromsoket var en skitsak, det är exakt samma ok på större delen av Yamaha’s sportigare hojar från mitten av 90-talet så det ”nya” från en ThunderAce är identiskt förutom färgen med det ruttna originaloket som gick i metallåtervinningen. Att det levererades komplett med nya belägg gjorde ju inte saken sämre, bara skruva dit och lufta!

Fixa soppakranen var lite pilligare, jag förstår varför den inte gick att rubba med gummipackningar som torkat fast i metallen! Renoveringskittet levererades tyvärr inte med ny plastplatta som ska sitta på vacuumsidan så det blev nån minuts extra pyssel att trycka igenom den nya gummiduken i genomföringen, men det löste sig det med. Lite allmän rengöring och infettning av delar så var det bara att montera ihop med nya tätningarna. Löjligt smidigt och mekvänligt trots allt.

Givetvis hade jag lämnat nycklarna hemma så nån testkörning blev det inte, för övrigt behöver jag montera nya handtagsgummin så det kanske var lika bra att spara till en annan dag… 🙂

Bromsbyte inte helt enligt ursprungsplan

Jag visste ju att bakbromsen på TRX:n var sopslut och att även kolvarna var rostiga. Men…

… riktigt så illa som att en av kolvarna skulle hålla i sig så till den milda grad, det hade jag inte riktigt räknat med. Rätt tidigt plockade jag ur det som varit bromsbelägg, och monterade loss oket för att försöka ge det lite motion. Det gick ju sådär, så slutade med att jag plockade bort det helt och blåste ut kolvarna med tryckluft. Trodde jag… den ena kolven ville leka, den andra inte så mycket så det hela landade till slut i att jag blev tvungen att dela oket.

Fortsätt läsa ”Bromsbyte inte helt enligt ursprungsplan”

Blött!

Eftersom racehojarna av uppenbara skäl behöver lite ompyssling inför kommande tävling Dynamite Trophy så går det ganska sakta och sporadiskt med TRX-skruvandet. Helt enligt plan, ändå hinner jag få till att börja på nån liten grej emellanåt.

Som till exempel byta däck på en KTM. Fast sambandet där till TRX är lite oklart, dock efter dryga 2 timmars slit var en uppsättning nya Avon på plats istället för de mycket slutköra Pirelli som satt på vid ankomst.

Jag har iallafall fått lite mer ledtrådar till bränsleläckaget, för samtidigt som vi bytte däck på KTM hällde vi tillbaka lite soppa i tanken på Humlan för att kunna starta och varmköra. Jag lät den sedan stå ett par dagar och nu kunde jag konstatera att höger grenrör är blött av soppa. Inte jättekul, men hur i h-vete kommer det dit? Hojen startar ju snällt! Det får en att fundera på skicket i motorn. Hur mycket tvättning har cylindern fått senaste åren med de sporadiska starter tidigare ägare gjort? Hur mår ventiltätningar och styrningar  efter den behandlingen, kanske kunde vara läge med ett komp-test?

Fortsätt läsa ”Blött!”

Kunde inte hålla mig…

… efter olje- och filterbyte, ny kylarvätska och ett avgassystem inte längre fullt med vatten och bensinrester. Var ju bara tvungen att göra en provstart!

Lite imponerad över att det  startar så snällt och att motorn faktiskt går så tyst som den gör. Visserligen helt nytt batteri, men stiften lär inte vara bytta på länge och jag har precis dessutom delvis renoverat slangarna till soppakranen. Förvånad också över ljudnivån, bara en burk och Akra dessutom men låter inte alls särskilt mycket. Ska inte vara några problem få detta genom besiktningen och ljudkollen på bandagar!

Fortsätt läsa ”Kunde inte hålla mig…”

Återköpet

Ja, vad ska man säga? Funderingar på en billig projekthoj har funnits av och till under några år. Att välja utgångsmaterial har gett upphov till en del diskussioner, men pga olika skäl landade det i Yamaha TDM eller TRX hela tiden.

TRX850 Humlan framför garaget

Någon egentlig möjlighet har dock inte funnits, utan det har stannat vid funderingar och lite dagdrömmar. Vi har haft fullt upp med annat och eventuella pengar har vi kastat in i det svarta hålet Roadracing senaste 2 åren. För nåt år sen eller så roade jag mig med att lokalisera min gamla gröna TRX 850, som då visade sig stå avställd sedan några år. Att göra nåt åt saken var dock inte att tänka på.

Fortsätt läsa ”Återköpet”

Rudolf med röda…. ramen?

De flesta har väl konstaterat redan på diverse sociala media att jag blev tvungen att byta cykel i år pga en liten olycka. Eftersom RR tar både tid och pengar har det dröjt och jag har inte kunnat konditionsträna vettigt under större delen av sommaren.

Lagom till helgen dök dock äntligen den nya MTB:n upp i ett paket från Cykelkraft. I vanlig ordning börjar såna här inköp alltid i en ände och slutar nån helt annanstans. I det här fallet började jag med att titta på billiga, nya cyklar av äldre årsmodell och slutade med att jag köpte en av kommande årsmodell långt över budget!

Förra cykeln var en Merida Vasa Racing 2015, som jag i stort varit nöjd med som måttligt avancerat motionsredskap. Nu blev det en Superior XP939 2018 istället, inte på rekommendation utan efter en hel del surfande.  Det var nära att det blev en billigare 919 men efter kontroll av spec valde jag att gå på det dyrare alternativet mest pga viktskillnad och andra hjulaxlar.

Är det nån skillnad mot Meridan då? Jovars, och det var egentligen dit jag ville komma även om en jämförelse haltar lite då de hamnar i olika prisklasser.

Vikt: Det skiljer 1,2 kg uppgiven vikt mellan dem, det märks. Speciellt i klättring och riktningsändring där XP’n känns piggare än Vasa’n.

Sittställning: Superior är ”pure race” enligt dem själva. Skulle väl kanske inte gå så långt men klart sportigare än Meridan är den. Det betyder bland annat att det är lättare att åka fort, men det är inte lika bekvämt när man finåker. Det gör också att Meridan passade lite bättre i lugnt tempo på riktigt uselt underlag med rötter och stenar där de flesta kör FS. På sätt och vis är det svårare i den sämsta terrängen med SUP:en, man måste hålla högre fart trots usel kondis och teknik… Blir det bara lite bättre underlag så tar dock XP’n ledningen igen om man inte stått på öronen i skogen.

Stabilitet: Genomgående grövre axlar gör verkligen under. Betydligt mindre flex i både gaffel och hjul vid inbromsning och sväng. Att fara fram som en buse i alldeles för hög fart på smala stigar är en helt annan grej plötsligt!

Så, efter en premiärtur på varierande underlag runt Uppsala?
Hiss: Färgen som verkligen är neonröd och enkel, vikten, fälgarna, växlarna som växlar upp åt valfritt håll samt kan växla ner 2 drev på en gång, geometrin, utväxlingen.
Diss: Handtagen som är mjuka och helt släta,  geometrin, baknavet som inte är tyst på rull. Låter som rusningstrafik. Det smala vevlagret ihop med kedjestagen, mitt sneda knä gör att höger sko tar i staget,

Välkommen tillbaka!

4 år senare. Ska man tänka så? Nej, det blir för trist även om jag kan konstatera att för ganska exakt 4 år sedan återvände jag till gymmet pga ryggbesvär. Det höll i sig i 1,5 år och drygt 5 kilos viktökning, sen kom annat emellan och jag tog mig bara sporadiskt tillbaka igen.

Nu är det dock dags för comeback! Jag har planerat lite bättre nu än för ett år sedan: jag kan flytta arbetstiden lite, behöver inte gå och trängas när det är som mest folk utan kan träna i relativ lugn och ro på morgonen. Återigen måste det göras pga värk vilket hjälper motivationen i början, så småningom hoppas jag att andra mål tar över, precis som 2013. Det blir oundvikligen en uppförsbacke, jag är tillbaka i nästan samma kassa form som 2013 och jag är äldre, men får jag bara in ett flyt så borde det gå rätt bra.

Idag var första dagen på en lång säsong utan roadracing, målet för den får väl vara att våga visa sig i tightsen igen… 🙂